Tomatens historia i Italien

Om man tänker på tomater är det lätt att tänka sig att de funnits – och ätits – i Italien i tusentals år. Faktum är att tomatens historia, åtminstone på vår sida Atlanten, är relativt kort…

Tomaten "upptäcktes" i nuvarande Mexiko av av de spanska conquistadorerna(spanska äventyrare och erövrare), och kom till Italien under 1500-talet. Idag ses tomaten som en självklar ingrediens i italiensk matlagning, men faktum är att tog nästan 300 år innan den blev helt accepterad i de europeiska köken – under 1600-talet ansågs till och med dess doft vara tillräcklig för att orsaka både ögonsjukdomar och huvudvärk.

De som inte fruktade tomaten studerade den, först och främst som en medicinalväxt. Först under 1700-talet började tomaten så sakta dyka upp i italienska recept, och under det tidiga 1800-talet blev användningen mer utbredd. Nu hade man också upptäckt att det gick att behandla tomaten för att använda den som smaksättare, och den såldes dels soltorkad och dels koncentrerad, i en form som påminner dagens tomatpuré.

Samtidigt som tomaterna började accepteras hade också pastan, som funnits i Italien redan innan tomaternas ankomst – blivit allt vanligare, och tillsammans kom deras popularitet att fullkomligt explodera under slutet av 1800-talet. I Italien, som vid det här laget var ett lande med riklig tillgång på både pasta och tomater, var det förstås bara en fråga om tid innan man upptäckte hur väl de passade tillsammans. Och när den industriella revolutionen spred sig till tillverkningen av mat var bollen i rullning: nästan samtidigt som man började massproducera pasta lärde man sig också konsten att konservera tomaterna på ett sätt som behöll den ursprungliga smaken.